Jag har en vän, han heter Björn. Han har ett udda utseende och är av tyg, men han är en riktig going och därför kallar jag honom för Baby Björn. En idealisk kompis för långa promenader och en trygg famn att sova i efter en dags äventyr. Det finns kanske de som tror att Baby Björn är en låtsaskompis som jag skaffat därför att jag inte har några andra vänner. Inget kan vara mer felaktig! Låt mig som bevis få presentera mina kära vänner och tillika kusiner. Med farmor sittande har vi stående från vänster: Klara, Ellen och Tilda. Tre riktiga höjdartjejer som brinner av längtan att få lära mig massor av bus, trots eller på grund av att min far å det strängaste har uppmanat dem att låta bli. Vi får väl se hur det utveklar sig. Saken är den att han inte har något att sätta emot eftersom han är en riktig mes i deras närvaro och aldrig skulle komma på tanken att göra dem ledsna. Sanningen är den att han är ganska lättmanipulerad eftersom jag redan innan jag var född hade lindat honom runt lillfingret.
Man brukar säg att om man siktar på stjärnorna så kommer man till trädtopparna och därför undrar jag vad en modern version av snickarbod skulle kunna vara nu när jag har ambitionen och utbildningspotentialen att bli den nutida kvinnliga ekvivalenten till Emil i Lönneberga.
PS
Febern har gått ner och på tandfronten intet nytt...
DS
No comments:
Post a Comment