Det sa KLICK!!!

Hurra!!! Idag gav sig min första tand till känna. Det var nog trots allt den som var på väg för några veckor sedan då jag hade feber i några dagar. Mamma och pappa blev glada bortom all rimlighet när det kom ett klickande ljud när jag drack vatten ur ett glas. Det är nästan så man blir orolig för hur de skall reagera när jag kommer att ta mitt första steg, rita min första teckning osv. Den dagen den glädjen.
Eftersom tanden mest hörs och inte syns så visas här ett tandlöst smil för att påminna om svunna tider.

La familia #4

Mitt intresse för österländsk filosofi är stort. Två centrala begrepp inom en del av denna, taoismen, är yin och yang vilka på något sätt symboliserar naturens strävan efter jämvikt och harmoni. Två killar som starkt bidrar till till min harmoniska utveckling är mina två morbröder, Stefan och Anders, vilkas introduktion nu också återställer den blogjämvikt som varit förlorad då min fars sida har varit något överrepresenterad när det gäller antalet inlägg. Hur som helst, i mina morbröders trygga sällskap gjorde jag mitt första krogbesök. Valet av lokal föll på Delirium som enligt uppgift har fler än 2000 olika ölsorter i sitt sortiment. Det är inte utan att man redan längtar efter sin 18:e födelsedag! Jag finner dock tröst i ordspråket att den som väntar på något gott, inte väntar för länge. Att bara insupa atmosfären dög gott för mig denna gång.



Den gudomlige trumpetaren Miles Davis startade en ny inriktning inom jazzen med sin skiva Birth of the cool. Efter mycket bönande och bedjande fick jag Stefan, som också gillar Miles, att förklara coolhetsbegreppet för mig. Han sa: "Cool är ingenting man blir det är någonting män är. Vissa har det, andra inte", varpå han intog en pose som gjorde att begreppet blev fullständigt klart för mig. Nöjd med denna insikt försjönk jag sedan i egna coola tankar.




Äntligen var det så dags för min första trumlektion med Anders. Som den ambitiösa person jag är hade jag redan övat rytmer med diverse träredskap på vardagsrumsgolvet hemma. "Inget går dock upp mot riktiga trumpinnar", tänkte jag och blev till en början besviken när han dök upp tomhänt. Istället insisterade han på att jag först måste lära mig att känna rytmen varpå han använde mitt huvud som en tabla och försiktigt introducerade mig i de udda taktarternas underbara värld.

La familia #3

Det är bara att ta skeden i vacker hand och göra det som borde ha gjorts för länge seda, nämligen att presentera inspirationskällan till denna blog. Agnes productions proudly presents: Faster Nina Emm!!!

De flesta känner henne bättre under artistnamnet Nina Ballerina som hon tog då hennes talang för dans blev uppenbar för alla. Jag hoppas att hon kan lära mig några snygga "moves" som jag kan plocka fram på disco någon gång runt år 2020. Eftersom jag ännu inte förstått innebörden av blygssamhetsbegreppet vill jag poängtera att inte heller jag är helt oäven i danskonstens alla uttryck. Framtida bildbevis utlovas.

La familia #2

Jag har en vän, han heter Björn. Han har ett udda utseende och är av tyg, men han är en riktig going och därför kallar jag honom för Baby Björn. En idealisk kompis för långa promenader och en trygg famn att sova i efter en dags äventyr. Det finns kanske de som tror att Baby Björn är en låtsaskompis som jag skaffat därför att jag inte har några andra vänner. Inget kan vara mer felaktig! Låt mig som bevis få presentera mina kära vänner och tillika kusiner. Med farmor sittande har vi stående från vänster: Klara, Ellen och Tilda. Tre riktiga höjdartjejer som brinner av längtan att få lära mig massor av bus, trots eller på grund av att min far å det strängaste har uppmanat dem att låta bli. Vi får väl se hur det utveklar sig. Saken är den att han inte har något att sätta emot eftersom han är en riktig mes i deras närvaro och aldrig skulle komma på tanken att göra dem ledsna. Sanningen är den att han är ganska lättmanipulerad eftersom jag redan innan jag var född hade lindat honom runt lillfingret.


Man brukar säg att om man siktar på stjärnorna så kommer man till trädtopparna och därför undrar jag vad en modern version av snickarbod skulle kunna vara nu när jag har ambitionen och utbildningspotentialen att bli den nutida kvinnliga ekvivalenten till Emil i Lönneberga.


PS
Febern har gått ner och på tandfronten intet nytt...
DS

Humor

Kära läsare!

Ursäkta att det nu dröjt ett tag sedan jag senast gjore ett inlägg på min, som jag förstår och uppskattar, populära blog. Anledningen är att jag har fått en släng av feber. Kanske håller jag på att få tänder. Det vore häftigt eftrsom jag tycker att det är ganska roligt att leka med tandborsten, men utan tänder blir det ju något av torrsim över det hela och det vet vi ju alla hur kul det är. När vi ändå är inne på ämnet munhygien så vill jag bara en gång för alla slå fast att verbet för handlingen i sin grundform är att tandborsta sig, helt analogt med att dammsuga golvet. Allt annat är helt uppåt väggarna och sticker i mina små känsliga öron.

Efter denna lilla nutida lägesrapport och fingervisning är det åter dags att rikta blickarna bakåt för att tala om min ungdom. Det dröjde inte länge innan jag insåg att jag, utan större ansträngningar, kunde roa min omgivning. Jag menar, ett par mörka glasögon och några strofer ur Hit the road Jack och folkets jubel och skratt över min Ray Charles imitation visste inga gränser. Att skänka gläde åt andra är fint i sig men det ger också sköna minnen att ta fram och njuta av när jag själv behöver muntras upp. Allt jag behöver göra är att sluta mina ögon och bege mig nerför minnenas boulevard och voilà, glada ansikten och skratt omger mig lika levande som när det hände. Vid sådana tillfällen sprider sig ett Mona Lisa-likt leende över mitt ansikte och jag känner mig tillfreds.